The Quad Cities Distance Classic. Quad Cities avstånd Classic. A nice relaxing Half. En trevlig avkopplande Hälften. I signed up for this race awhile ago, and just wanted to use it as a good gauge of my distance training so far. Jag har registrerat mig för detta lopp ett tag sedan, och ville bara använda det som en bra indikator för min distansutbildning hittills. I set my goal at a nice and easy <2:00. Jag ställa in mina mål på ett trevligt och lätt <2:00. The course does have some long hills so I left myself a little room on that end and I really didn't want to go out hard given my race goals this season. Kursen har några långa backar så jag lämnade mig själv ett litet utrymme för detta ändamål och jag verkligen inte ville gå ut hårt med tanke på min ras mål denna säsong. (ie I'm not risking an injury for a half when I have IMWI, QC marathon, leadville 100 in 2009, etc). (dvs. jag inte riskera en skada för en halv när jag har IMWI, QC maraton, Leadville 100 under 2009, etc). I trained through the race which I actually had higher mileage the week prior than I would have liked but I told myself that I was just doing it as a training run so don't worry about it.  I kept reminding myself that this was going to be nice and easy, little did I realize that this was going to turn into the most mentally difficult race I've done in a long, long time. Jag utbildade genom ras som jag faktiskt hade högre körsträcka veckan före än jag skulle ha velat men jag sa till mig att jag gjorde bara det som en utbildning köra så oroa dig inte om det. Jag fortsatte att påminna mig själv att detta kommer att vara trevligt och enkelt, lite har jag insett att detta var på väg att förvandlas till den mest psykiskt svåra ras jag har gjort i en lång, lång tid.

The night before the race I actually went to bed by 8pm. Kvällen innan loppet jag faktiskt gick till sängs med 8pm. I slept well enough except I was constantly woken up by trees crashing against my bedroom window. Jag har sovit bra utom jag var ständigt vaknat av träd kraschar mot mitt sovrumsfönstret. I woke up at 5:45 and I was unusually cold, you would assume being a midwestern boy that I would be immune to any cold the month of may could bring but this morning was annoyingly cold. Jag vaknade vid 5:45 och jag var ovanligt kall förväntar man sig att en Mellanvästern pojken att jag skulle vara immun mot alla kalla maj månad kunde sätta men i morse var annoyingly kallt. I figured I would stick my head outside to see what I should wear and ......wow. Jag tänkte att jag skulle hålla fast mitt huvud utanför för att se vad jag skulle bära och ...... wow. My screen door was pulled out of my hand the second I let it off the hinge, panicking I reached for it and exposed my naked upper body to the horrible elements that tried to call themselves weather. Min skärm dörren drogs ut ur min hand de andra jag låta det av gångjärnet, panicking jag kom för det och exponerade min nakna överkropp till hemska saker som försökt ringa själva väder. Well, back down to put on the tights, gloves, and any other warm piece of clothing I can find. Nåväl, tillbaka ner för att sätta på strumpbyxor, handskar, och alla andra varma bit av kläder jag kan hitta. Ate a small breakfast, but since I am still in the early stages of my training I wanted to be burning more than I am using to get to ideal race weight (trust me not a good decision when you are fighting the elements) I managed to walk to my car and in the 20 steps or so to my car I was completely drenched. Åt en liten frukost, men eftersom jag är fortfarande i ett tidigt skede av min utbildning jag ville vara som förbränner mer än jag använder för att få till perfekt lopp vikt (lita på mig inte ett bra beslut när du kämpar elementen) Jag lyckades gå till min bil och i 20 steg eller så att min bil var jag helt dränkt. The rain was almost coming sideways which really hurts the face. Regnet var nästan kommande sidled som verkligen gör ont i ansiktet. Anyway, to the race start. Hur som helst, till loppet börjar.

The race started on the street in front of a local university. Loppet startade på gatan framför ett lokalt universitet. Instead of lining the starting line the entire group of runners were huddled underneath a tree trying to find shelter from the 35+mph winds and sleet. I stället för foder startlinjen hela gruppen av löpare var huddled under ett träd försöker finna skydd från 35 + mph vindar och snöblandat regn. We accepted there was no way of hiding from the 40 degree temperature. Vi accepterade det inte fanns något sätt att gömma sig från 40 grad temperatur. The RD called on a portable PA, "We are starting in one minute, head to the start line, we aren't doing the national anthem, we aren't thanking any sponsors, you hear the gun you run." Den RD kallade på en bärbar PA, "Vi börjar i en minut, chef på startlinjen är vi inte gör det nationalsång, vi är inte att tacka alla sponsorer, du hör pistol du kör." bang and we are off. Bang och vi är avstängda. I have spent a lot of time trying to fix my form and run upright and today that was not an option. Jag har ägnat mycket tid åt att försöka fixa min form och kör upprätt och i dag som inte var ett alternativ. Running upright meant your face got pummelled by the sleet and stung something fierce. Running upprätt innebar ansiktet fick pummelled av snöblandat regn och stack något hård. So i lowered my head and put one foot in front of the other. Så jag sänkte mitt huvud och sätta den ena foten framför den andra. The first mile I witnessed A LOT of people turn around or run into a business, I can only assume to call someone sleeping and beg for a ride out of hell. Den första kilometern såg jag många människor vända sig eller kör in i ett företag, jag kan bara anta att kräva någon sleeping och ber för en tur ut ur helvetet.

Mile 1-4 were slow, my usually buddy Mr. Garmin was like a plague, HR 166, pace 11:30. Mile 1-4 var långsam, jag brukar kompis Mr Garmin var som en plåga, HR 166, takt 11:30. 11:30!?!?! 11:30 !?!?! How is that even possibly I feel like I'm running 8 minute miles. Hur är det ens möjligt Det känns som om jag kör 8 minuter miles. Managing to talk to other people around me, it turns out they felt the same way. Hantera att prata med andra människor runt omkring mig, det visar sig att de kände samma sätt. I guess a 30mph head wind slows you down a little bit. Jag antar att en 30mph huvudet vind saktar ner dig lite. On the downhills I could see the front of the pack, and on the uphills I could turn around and see the police chaser car. På downhills jag kunde se framsidan av förpackningen, och om uphills jag kan vända mig runt och se polisen FÖRKANON bil. This was a humbling experience, not to say I am a fast runner, I am anything but, however I have never actually been able to see the chaser car, FYI that is a heck of a motivator to pick up the pace. Detta var en ödmjuka erfarenhet, för att inte säga att jag är en snabb löpare, jag är allt annat än, men jag har aldrig kunnat se FÖRKANON bil, kännedom som är ett fan av ett motiv att öka takten. By Mile 4 my time was 41 minutes, ouch. Genom Mile 4 min tid var 41 minuter, Aj.

Miles 5-7 were my real low point. Miles 5-7 var min riktiga lågvattenmärke. It started off great when we ran along an area of businesses that had noise fences on our side which helped to block the wind, SWEEEET. Det började bra när vi körde längs ett område med företag som hade buller staket på vår sida, vilket bidrog till att blockera vind, SWEEEET. Pace went up, mental game went down. Takten ökade, mentala spelet gick ner. I was hurting and felt like I was doing terrible. Jag var skada och kändes som jag gjorde fruktansvärt. I kept telling myself that I am going so much slower than I am capable of, I was soaked from head to toe and really felt like dropping (it didn't help that people were dropping at every aid station). Jag fortsatte att tala om mig själv att jag går så mycket långsammare än vad jag är kapabel till, jag var fuktad från topp till tå och verkligen känner för att släppa (det hjälpte inte att folk höll på att sjunka vid varje stöd station). Then I saw a volunteer standing in an intersection with an inside out umbrella. Sedan såg jag en volontär stående i en korsning med en avig paraply. I made her give me a high five, and she got all engertic, which really helped. Jag gjorde henne ge mig en fem, och hon fick alla engertic, som verkligen hjälpte. I made it a point from then on to yell thank you's to all the volunteers at every aid station, intersection, anywhere I could see them. Jag gjorde det en punkt då på att skrika tack s till alla medhjälpare på varje stöd station, vägkorsning, någonstans jag kunde se dem. This really helped my motivation. Detta verkligen hjälpt min motivation. It may seem strange but I told myself that if I dropped then those people had to come out here and suffer for nothing. Det kan verka konstigt men jag sa till mig att om jag tappade sedan de var tvungna att komma ut här och lida i onödan. Misery loves company. Misery älskar företaget.

Miles 8-11 My spirits back up and my pace was climbing, I was maintaing a steady 8:45 at this point which I convinced myself was great given the conditions. Miles 8-11 Min sprit säkerhetskopiera och min takt var klättring, jag var maintaing en stadig 8:45 på denna punkt som jag övertygat mig själv var stor med tanke på förutsättningarna. Then we made a turn and headed up hill to the river. Sedan gjorde vi en tur och leds upp backen till floden. "Oh this is gonna be fun". "Oh detta kommer bli kul". Without even being able to see the mississippi I felt the wind gusts that could stop you in your tracks. Utan att ens kunna se den Mississippiflodens Jag kände vinden vindbyar som kan hindra dig i dina spår. Running that mile or so on the river was the true definition of hell. Running att mil eller så vid floden var den verkliga definitionen av helvetet. The temperature was low, the wind was much faster than I've ever felt and the rain just hurt as a result. Temperaturen var låg, vinden var mycket snabbare än jag någonsin känt och regnet bara skada som följd. I actually saw a guy in front of me in a plastic rain poncho get thrown to the ground when a wind gust came and grabbed his poncho like a parachute. Jag såg en kille framför mig i en plast regn poncho få kastades till marken när en vind GUST kom och tog tag i hans poncho som en fallskärm. He was thrown right on his butt and rolled over backwards. Han kastades rätt på honom och rullade över bakåt. After the race I heard that another woman broke her ankle on that spot from a similiar accident. Efter loppet Jag hörde att en annan kvinna bröt hon fotleden på den platsen från en liknande olycka. I just put my head down and kept running, just keep running. Jag har precis lagt mitt huvud ner och hållas igång, bara fortsätta springa.

Miles 11-finish. Miles 11-finish. My pace started to pick back up after spending a mile in hell (or on the river, its the same thing really) The weather started to calm down and it actually stopped raining!! Min takt börjat plocka tillbaka upp efter att ha lagt ner en mil i helvetet (eller vid floden, det är samma sak egentligen) Vädret började lugna ner sig och det faktiskt slutat regna! There was a fun mile climb just before the finish that really gave a good burn. Det var en rolig mil klättra strax före målgång som verkligen gav en bra bränna. Now that I look back I think I'm going to track that hill down and run it later, under good conditions it would be a great training hill. Nu när jag ser tillbaka Jag tror jag går att spåra att backen ner och köra det senare, under goda förhållanden skulle det vara en bra utbildning backen.
I course ended with a single loop around the University's track which was a neat twist. I kursen avslutades med en enda slinga runt universitetets spår som var en snygg twist. I crossed the line in 2:11. Jag gick i mål på 2:11. Which was 11 minutes over my goal, but given the conditions I was happy to finish. Som var 11 minuter över mitt mål, men med tanke på de villkor jag var lycklig till slut. Amazingly I finished 177/610. Otroligt nog jag färdig 177/610. I later learned that over half of the registered runners either dropped or didn't show. Jag senare fick veta att över hälften av det registrerade löpare antingen sjunkit eller inte visa. So I'm going to say that they were all slower than me and put my finish at 177/1220 =). Så jag ska säga att de alla var långsammare än mig och sätta min finish på 177/1220 =). Afterwards no one stayed for awards, everyone ate in a little shed on the track, got in their cars and went home. Efteråt ingen stannade för utmärkelser, alla åt i ett litet skjul på banan, har i sina bilar och åkte hem. A unique thing for this race was all finishers got flowers since it was mother's day after all. En unik sak för denna tävling var alla maskiner fick blommor eftersom det var mors dag trots allt. I took my flowers to my mom, and quickly jumped in her shower and tried to peel off my clothes which had nicely frozen to my body. Jag tog mina blommor till min mamma, och snabbt hoppade i hennes dusch och försökte ta bort mina kläder som hade fint fryst till min kropp. I've done marathons, Half-Ironman's, 50k's but never have I hit a low like this race, the day that was supposed to be a short and fun training day turned into a day where I realized that I can push myself through anything. Jag har gjort maratonlopp, Half-Ironman s, 50k's men aldrig har jag träffat en låga som denna ras, den dag som var tänkt att vara ett kort och kul utbildning dag förvandlats till en dag då jag insåg att jag kan pressa mig igenom någonting. I am so glad I didn't drop. Jag är så glad att jag inte släppa. I still have 0 DNF's and I would love to keep it that way. Jag har fortfarande 0 DNF och jag skulle gärna vilja behålla det på det sättet.